Om bebisen ligger i sätesläge

Om bebisen nära förlossningen ligger med stjärten eller fötterna först i stället för huvudet nedåt kallas det sätesläge. Det är mycket vanligt tidigare i graviditeten, och de flesta bebisar vänder sig själva före förlossningen. Om din inte gör det har du ändå alternativ.

Hur vanligt är sätesläge?

De flesta bebisar har vänt sig med huvudet nedåt vid 36–37 veckor; vid fullgången tid ligger bara 3–4 av 100 bebisar i sätesläge. Ofta finns det ingen särskild orsak. Det är ändå vanligare vid en första graviditet, när moderkakan ligger lågt, när det finns för mycket eller för lite fostervatten, vid flerbörd eller när livmodern har en ovanlig form. De sista veckorna kontrollerar din läkare eller barnmorska bebisens läge med undersökning och ultraljud. Det finns inga vetenskapliga belägg för att det hjälper bebisen att vända sig om du ligger eller sitter i särskilda ställningar.

Att vända bebisen utifrån

Om bebisen fortfarande ligger i sätesläge vid 36 veckor kan din läkare föreslå en yttre vändning (ECV). Vid ingreppet trycker läkaren på magen för att försöka vända bebisen med huvudet nedåt. Det görs oftast runt 36–37 veckor, på ett sjukhus där ett akut kejsarsnitt kan göras vid behov. Ett ultraljud görs före och efter, och din puls, ditt blodtryck och bebisens hjärtljud kontrolleras. En injektion som får livmodern att slappna av kan öka chansen att lyckas. Ingreppet kan vara obehagligt och ibland smärtsamt; det avbryts om smärtan blir svår. De flesta kvinnor går hem samma dag.

• Yttre vändning lyckas för ungefär 1 av 2 kvinnor; chansen är större om du har fött vaginalt tidigare.
• Färre än 5 av 100 bebisar som har vänts framgångsrikt går tillbaka till sätesläge. Om det första försöket inte lyckas kan man försöka igen en annan dag.
• Direkt efter ingreppet finns det en risk på ungefär 1 på 200 att behöva ett akut kejsarsnitt på grund av blödning från moderkakan eller förändringar i bebisens hjärtljud.
• Om din blodgrupp är RhD-negativ behöver du en anti-D-injektion och ett blodprov efteråt.
• Yttre vändning görs inte om du nyligen har haft en blödning, om vattnet har gått, om övervakningen av bebisens hjärta visar ett problem, om du väntar tvillingar eller om du redan behöver kejsarsnitt av en annan anledning.

Om du efter ingreppet får en blödning, ont i magen eller värkar, eller om bebisens rörelser förändras, ring sjukhuset direkt.

Om bebisen förblir i sätesläge

Om yttre vändning inte görs eller inte lyckas diskuteras två alternativ: ett planerat kejsarsnitt eller en planerad vaginal sätesförlossning. Ett planerat kejsarsnitt är säkrare för bebisen, men det ökar vissa risker vid framtida graviditeter, till exempel problem med moderkakan. En vaginal sätesförlossning innebär mindre risk för mamman, men den kräver ett erfaret team och ett sjukhus som kan göra ett akut kejsarsnitt; ungefär 4 av 10 kvinnor som planerar en sådan förlossning behöver till slut kejsarsnitt. Vaginal förlossning rekommenderas oftast inte om bebisen kommer med fötterna först, är mycket större eller mindre än genomsnittet, om moderkakan ligger lågt eller om du har havandeskapsförgiftning (preeklampsi). Vilka alternativ som är möjliga beror också på vad ditt sjukhus kan erbjuda. Strax före ett planerat kejsarsnitt kontrolleras med ultraljud igen om bebisen fortfarande ligger i sätesläge.

“Sätesläge är ingen sjukdom, det är ett läge; det viktiga är att ni tillsammans väljer det säkraste sättet för dig och bebisen.”

Om förlossningen startar tidigt

Om förlossningen startar före det planerade kejsarsnittet, åk till sjukhuset; personalen undersöker dig och bestämmer hur ni går vidare. Om bebisen är på väg att födas kan en vaginal sätesförlossning vara säkrare. Om vattnet går, du blöder, bebisen rör sig mindre eller regelbundna värkar börjar före 37 fullgångna veckor, åk till sjukhuset utan att vänta.

Bebisar i sätesläge anses ha en högre risk för höftledsdysplasi. I Turkiets screeningprogram får bebisar i riskgruppen ett ultraljud av höfterna vid 3–4 veckors ålder; missa inte den tiden. Detta gäller i Turkiet. Om du bor någon annanstans, följ råden från din läkare eller barnmorska och ditt lands hälsoprogram.